På sistone har jag saknat min barndom också, framför allt relationerna och inställningen till livet. Allting var liksom så enkelt och roligt. Penny, Tanten och Frankensteins monster på vaxkabinettet kunde roa dag ut och dag in, länge, länge. Ett ”ska vi göra något” ledde ofta till Fia, Monopol eller Sibbospelet. Någon gång fick Chefen en ordentlig utskällning när han levererade fel varor i fabriken i demospelet på vår urgamla Mac. Skulle gärna byta ut vår nya Mac för att ibland få ha det så igen.

Men hej. Det händer så mycket intressant nuförtiden också, bara man orkar lyfta huvet och titta på något annat än snön på marken. Vad ser du om du tittar upp?

Jag ser just nu i andanom ett flygplan som snart ska ta mig till ett annat land. På tal om sakna – jag kommer att sakna er, mina kära, många gånger om. Annars ska det bli så skönt med lite omväxling. En radie på 200 meter (mellan hem och jobb) är lite väl begränsat, trots allt.

S – vad skulle jag göra utan dig? Du är en av dem som jag vill vara med oavsett om jag är flippad och fnittrig, glad, uppspelt och full av galna idéer, ledsen och förtvivlad, trött på allting eller fullständigt hjärndöd och i ett tillstånd av allmän koma. Tack för att du är min jämlike som jag aldrig behöver dölja något för, tack för att du orkar med mig, tack för att du är så okomplicerad och rolig. Tack för att du alltid får allting att kännas lugnt och okej.

I – tack för att du är världens bästa värdinna och en så härlig vän i en och samma person. Tack för att du gång på gång tar emot mig i ditt hem och får mig att känna mig så otroligt välkommen utan att jag behöver känna någon press på hur jag borde vara tillbaka. Tack för alla jätteintressanta diskussioner, all din fantastiska mat, den tid du sätter på mig och för att du låter mig förstå att du uppskattar mitt sällskap. Det gör jag med, skulle slita ner dina soffor totalt om jag bara bodde lite närmare!

J ska också ha ett stort tack – du är lika generös med hus och hem och mat och det förhöjer stämningen ytterligare när du är hemma och får mig att skratta och känna mig välkommen!

Nästa J – det finns två personer vilkas uppmuntran betyder mer än några andras och du är en av dem. Jag blir så rysligt glad varje gång jag är med dig och när du uppmuntrar svävar jag på moln. Du får mig att fundera och tänka på så intressanta och viktiga saker, det går så lätt och är så roligt att diskutera vad som helst mellan himmel och jord och tiden bara flyger iväg. Din soffa fick inte besök den här gången, men det betyder väldigt mycket att veta att den har plats för mig. Varje gång vi träffas känner jag mig lika privilegierad.  Att få vara din vän betyder mer än du kanske vet om.

Den första H – du är den på den här jorden som jag känner mig mest avslappnad med av alla. Du tar fram mina mest slöflippade sidor och med dig blir jag alltid så skrattsugen. Också tröga eller jobbiga grejer blir plötsligt lite komiska i din närhet, på ett positivt sätt. Det är varje gång lika intressant att babbla om livets alla konstiga vändningar med dig. Skön. Det är det rätta ordet. Du är en skön typ, så skönt ärlig och osentimental och därför så förskräckligt rolig!

Ytterligare en J – tack för att du sätter ner tid på att träffa mig, fråga om mig och mitt liv, lyssna på mig och vara ärlig och berätta om vad som händer dig också. Tack för att du orkar med mig när det är kris och gläds med mig när det går bra. Tack för att du bryr dig om mig och hjälper mig när jag behöver dig. Din ärlighet är guld värd och din humor blandat med allvar i rätt stund ger mig just det perspektiv på saker och ting som jag behöver.

E – som får vilken gäst som helst att känna sig som en kung. Du är en av de mest omtänksamma och finkänsliga jag vet. Du har ett äkta intresse för människor och därför får du mig att känna mig viktig och sedd. Med dig är det så roligt att tala om vardagliga saker, ämnet bestick kan till exempel utveckla sig till en hur givande diskussion som helst. Att tala församling och Gud går också sällsynt bra med dig. Du är min motsats på många sätt och har så många egenskaper som jag önskar att jag också hade. Jag tror att den här världen skulle vara en betydligt bättre plats om det fanns lite fler som du.

Den andra H – jag upptäckte dig när jag befann mig i ett ganska hjärndött tillstånd, tack vare några gnarfar en sen natt i skolan. Det var då jag märkte hur mycket jag gillar din humor och din energi. Jag blir inspirerad och engagerad i ditt sällskap och allting blir antingen normalt roligt eller fjantroligt, beroende på trötthetsgrad. I ditt sällskap har man aldrig tråkigt och i stället för att bli irriterad när något går snett, så skrattar man. Hoppas på fler loppisrundor!

Känns inte illa att vara här igen. Och jag vet en som njuter av min extra tidiga sorti.

I dag har jag sett min syster på catwalken för första gången. Inveon hade modevisning och naturligtvis var det Skruche som var snyggast! Hon säter säkert upp bilder här så småningom.

Besöket orsakade tyvärr också en identitetskris (eller nåt) när jag och mamma och pappa presenterade oss för Skruches lärare och nämnda dam vänligt frågar: ”Jaha, är det lillasyster?”. Det var jag som var lillasystern. Där fick jag för fixat hår och smink.

Det må vara hänt att folk vanligen tror att jag är femton, arton, eller ibland tjugo år, men när någon ser mig och S tillsammans och undrar om jag är lillasystern är det faktiskt lite knäckande. Bäst att det håller i sig efter 30 också, då kommer jag troligen att uppskatta att bli tagen för hennes lillasyster … Kanske jag ska skylla på kontaktlinserna (månadslinserna) som jag invigde i dag?

Nuuuu ska jag fixa en blogg till mamma av alla människor! Så snart kommer det en ny länk i listan …

Nu sitter jag i en tom lägenhet i Åbo och tar det lugnt efter en minst sagt händelserik och mycket rolig resa. Ibland är det tragiskt att ha så många av sina vänner utspridda över hela Svenskfinland, men fördelen är att det är desto roligare att ses när det väl händer! Det var förresten nära att det inte hade blivit någon resa alls. T:s bil, som skulle ta mig och tre andra till Ekenäs, vägrade gå med på att stanna bara en natt i Sibbo, så halvvägs till motorvägen började den lukta nyårsraket och ryka. Oljeläckage är särskilt otrevligt halv två på natten. Den fick förstås sin vilja igenom och resan blev uppskjuten med en hel dag. Men till slut kom vi fram till Ekenäs.

Och där har jag simmat, ätit Lidls goda ostsemlor (ja, ni läste rätt), bakat för första gången på en månad minst, sjungit Singstar, sett på minst sex Muminavsnitt, pratat, bott lyxigt, ätit plättar och haft bästa sällskapet. Och gått på min sommarpromenad i ett vintrigt Ekenäs och saknat min tid där. Gårdagens skratt var i alla fall T:s och min tolkning av Girls just wanna have fun samt vårt fina framförande av Wish you were here enligt Google translate. En sann kulturupplevelse.

Och så bar det av till Åbo. Jag och biljettapparaten vid Ekenäs tågstation kommer inte överens. Det var andra gången den var ur funktion när jag skulle åka. Jag fick springa tillbaka till stan och ta ut pengar. Jag stressade för att hinna till Lidl och köpa en ostsemla till morgonmål. Det hann jag inte i alla fall och när jag väl satt på tåget och skulle betala,  var sedelfacket alldeles tomt. Min tjuga blev i Ottoautomaten. Uu je.

Jag funderade på vad jag skulle göra och till slut bestämde jag mig för att titta ut genom fönstret och se så likgiltig ut som jag bara kunde medan konduktören gick förbi. Det funkade. Jag behövde inte förklara mig och inte betala. Men jag hade gärna betalat 1,35 för att slippa sitta där och nervositera och vara purken över min kvarglömda sedel.

Fram kom jag till slut och här har jag igen träffat mina härliga P och E, villat bort mig mellan Studentbyn och tågstationen och ätit en massa god glass. I morgon blir det J innan jag far hemåt igen.

Dagens känsla: Mycket glädje, mycket tacksamhet och lite sorg. Jag känner att jag kommer att ha många att sakna när jag är borta, men ni finns ju kvar när jag kommer igen! Tack, alla härliga människor!

BTW så har min syster blivit så gammal att hon får rösta i presidentvalet. Tänk att du har funnits i mitt liv i 18 år. Det är galet. Ditt party var najs – tack för att jag får räknas till dina vänner! Alla ord i boken jag gav dig är sanna, oavsett hur du eller jag känner oss. Kom ihåg det. Det finns ingen som du.

Det finns fina bilder från systers party på flera av bloggarna jag har länkat till. Sorry att jag är tråkig och dålig på att fota och lägga upp foton. Men ett ord säger mer än tusen bilder. Gammalt Noack-ordspråk.

– jag i dagboken, 11 år

I dag var det J som väckte mig både när han for till Buntnäs klockan 7.45 och när han kom hem strax före 9. Det kanske säger något om mitt sömnbehov. Har troligen aldrig sovit så lite på en vecka. På våra sex dagar hade vi sammanlagt 4 h fritid. Upp halv sju varje morgon (utom den sista då vi steg upp fem-halv sex) och middag till minst halv elva varje dag.

Vi hörde många talare och en del var bra, en del definitivt inte. Jag är i efterhand jätteglad att jag fick fara till Israel på en icke-kristen resa första gången. Jag fick lära mig så otroligt mycket om landet, politiken och alla komplexa konflikter. Även om vi mest satt inne och lyssnade och diskuterade (ibland ganska vilt – det var inte alltid helt behagligt) hann vi också med annat.

Jag gillade landet så fort jag steg ut på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv och kände doften. Den går inte att beskriva men härlig var den. Jag blev mer och mer förtjust ju fler människor vi träffade (de israeler vi umgicks med var i alla fall jättetrevliga och sköna, jag levde upp av dem) och ju mer vi åt (maten har en stor plats i mitt liv och den israeliska var fantastisk). Och jag blev slutligen riktigt kär när vi såg en helt otrolig dansshow i Jaffa. Jag var skeptisk först men helt fascinerad efteråt. Har aldrig sett någon använda en sådan teknik. De både dansade, agerade, spelade instrument, sjöng och improviserade. Helt otroliga. Det bästa var ändå känslan. Att sitta i en mörk lokal i ett helt annat land och känna sig totalt hemma.

Det skulle finnas så mycket att berätta. Om mannen i Siderot som visade oss Gaza och berättade hur de har 15 sek på sig att söka skydd när larmet går, larmet som varnar för raketer. Om de palestinska barnen och barnen från u-länderna som blir opererade för hjärtfel i Tel Aviv och därför får chansen att leva. Om mina fina medresenärer från hela Norden. Om att flyta och gegga ner sig i Döda havet. Men jag låter några bilder tala.

(Fast det var mycket bättre än det ser ut i videon).

Jag vill så tillbaka.

Jaffa. Hade velat se mer av det.

Raketer i Siderot, ett litet urval av alla som har skjutits över staden de senaste 11 åren.

Möjligen blir det här mitt sista inlägg på den här bloggen eftersom den inte vill ladda upp fler bilder … Vad borde man byta till?

Det handlar om drömmar. Måste medge att jag inte är helt inne på linjen som säger att man ska ha en massa stora drömmar om att bli popstjärna, konsult eller barnhemsföreståndare och sedan göra allt för att nå dem och se upp för det nästbästa och ta Gud med på ett hörn någonstans. Lite karikerat.

Hur som helst, för inte alls länge sedan hade jag typ inga drömmar alls. Så jag började fråga Gud vad han vill. Jag kan inte säga att jag har fått ett klart svar än, men just i kväll fick jag i alla fall för mig en grej som jag tycker skulle vara väldigt najs att göra i sinom tid och i går blev jag ytterligare inspirerad för en annan grej som jag redan tidigare har tänkt lite på. Den ena har med skrivande att göra, den andra med studier. Vi får väl se!

Men jo, visst tror jag på drömmar i alla fall. Utan dem blir livet lätt en aning meningslöst. Det är galet vad roligt livet blir så fort man ser en inspirerande bild av framtiden framför sig. För min personliga del handlar drömmar väldigt mycket om att fråga: Gud, vad vill du med mitt liv? Hur kan jag göra maximal nytta på den här jorden?

Och jag är faktiskt inte så hemskt rädd för det nästbästa. Jo, om det betyder att jag nöjer mig med något halvdant när jag vet att det finns mer, att jag kunde göra mer vettigt. Men livet här på jorden blir ändå aldrig perfekt, alltså kommer våra drömmar inte heller att slå in fullkomligt, så att säga. Men troligen blir det väldigt fantastiskt i alla fall, om vi tar Gud med på lite mer än ett hörn.